Fröjd att läsa om Arnes långfinger åt vuxenvärlden

Allt tycks ha varit öde och humorlöst i förorten Bollmora före 1977. Sedan kom punken, nu skildrad i två anarkistiska romaner fyllda av charm, fräckhet och litterär list.

Aldrig hade jag hört talas om Arne Wickander. Inget visste jag om Stockholmsförorten Bollmoras betydelse – eller dess ickebetydelse i en musikhistorisk kontext, förutom då bandet Stålverk 80.
Nu vet jag mer. Åtminstone om den vrålande fantasi som tycks ha strålat därifrån. Nu är jag tagen, uppfylld och nästan full i fan, tack vare Wickanders bägge böcker Den tredje punkarn (2018) och Den tionde punkarn (2021). För mig sommarens mesta metafor-matador, jämte SR:s Christian Olsson under ridsporten i Tokyo-OS. Till exempel kan Wickander låta någon lysa upp »som en fotbollsplan inför match« och huvudpersonen Arne kan göra en »hönsrövsgrimas«.

Fokus – Nina Lekander