Om man ändå kunde få ut skiten ur huvet

Han kom som ett yrväder en aprilafton 1981 och hade en flaska kir och två bira i en systemkasse. Punk-Arne och Hson gick ner till buss- hållplatsen i Bollmora Centrum och hämtade upp honom när han steg av bussen från Vendelsö, men det dröjde evigheter innan dom kom tillbaka till Arnes kvart på Sikvägen.

Arne skulle till systemet och där var det lång kö. När dom sedan skulle korsa Bollmoravägen gick Pilzner rakt ut i gatan utan att se sig för och en upprörd bilist tvärbromsade, steg ur sitt fordon och ville slåss.

Nilz Pilzner var en mager snubbe med isblå ögon och boxarnäsa. När han druckit upp sin vinare och öppnat den första av sina öl halade han upp en trave skrynkliga papper ur bakfickan på sina byxor. Det var hans dikter.

Han ställde sig på golvet i Arnes vardagsrum och började läsa. Dom andra satt tysta och lyssnade. Det var det märkligaste dom någonsin hört. Dikter om cyklar, sophämtare och människor som bor i en sjö. Någon får en boll i skallen. Någon annan letar efter en grön byrålåda. Ytterligare någon vill skjuta ihjäl alla vuxna. Dikter som ger sig av rakt ut i ingenstans utan att bry sig ett skvatt om huruvida dom någonsin kommer att hitta tillbaka igen. Några av dom finns i den här samlingen.

Arne Wickander, Vendelsö. 14 juni 2021.